Transkriberar intervjuer

Det är så genant att höra sig själv på band. Inte just sin ljusa och kanske smått feminima röst, den har jag med tiden lärt mig att samarbeta med. Näe, snarare är det detta pladder. Detta okoncentrerade språk som väller ut ur min mun. HERREGUD, det är ju i sanning genant. Jag vet inte ens om det kan påstås att jag talar regelrätt svenska när jag stammar fram mina vaga frågeställningar. 
 
 
 
Älskar Martha när hon sjunger om that bloody, mother, fucking asshole utan att snubbla en sekund på orden. LEVERANS. 

Idag har jag gjort köttbullar

Och det är verkligen allt jag har gjort.
 
 

Han behöver inte vara bra

Det var väl en av dom första skivorna jag köpte, Blood Panic. Och jag lyssnade så mycket på den och alla andra plattor av honom. Vet att han släppte Dom Vet Ingenting Om Oss när jag hade praktik på NT på gymnasiet. Där satt jag och skrev ett reportage om någon ungdomsteater och lyssnade på repeat och tänkte släppa allt och flyga ner idag. Jag lyssnade på hans sommarprat 10 gånger så nu vet jag att han berättade historian i låten 1952 redan då. Jag kan hans ljud, jag känner dom i kroppen. Ungefär som jag känner och vet hur Xavi och Totti spelar fotboll. Jag ser innan, jag vet vart dom vill, vad dom tänker. Nu vill han vända till vänster och nu vill han skrika tills lungorna brister. Han är lite så för mig, Anders. Han behöver inte vara bäst som då, han behöver inte ens vara bra, för det känns som att han är min. 
 
 
 
 

Att ge 100%

 Jag minns att Jimmy sa "du kommer ligga med någon av dom 2 innan vi slutat skolan". Min hjärna brann ju upp av denna information, eftersom jag var 13, gick i 7an och dom gick i 9an och var snyggast i världen. Av någon anledning så var Jimmys ord lag eftersom han enligt alla hade haft sex och då var ju han en expert. Och tjejerna, Emma och Mickaela, dom tyckte väl jag var rolig och en gång såg jag Mickaela sola på en balkong i Vilbergen. Jag brann återigen upp. Kom på idag att jag och Emma hade en långtgående sms-konversation, för jag var rolig. Jag var verkligen det då, rolig och trevlig! Det är helt bortblåst. Nu är jag basic. 
Fast jag vill vara 100 % som han. 

Agneta och Gunde.

 
 
2 psyk i en bisarr situation. 

Hennes kille ska åka till Dubai

Han ska alltså vistas där, i Dubai. En längre tid, dom pratar månader, kanske ett halvt år. Jag fattar ingenting, hur kan han vilja vara där när han kunde vara där hon är? Vad vet jag, jag har aldrig varit där. 
Jag brukade värdera språk och kunskap och formuleringar och att verka smart högt. Jag var duktig på det, kanske den bästa jag kände till. Det tråkar ut mig nu. Texter som sorterats och lästs och lästs igen innan dom skickats ut, för att man tänker att man kan kontrollera vad någon annan tycker och tänker. Och framför allt BRYR SIG om vad någon annan tycker och tänker. Om jag skriver ett utropstecken istället för punkt så kommer vi, du och jag, bli ett rosa litet moln på¨kärlekshimlen. 
 
Jag tycker om att känna känslorna i klyschor som framförts 1000 gånger. Det är ett ålderstecken att faktiskt ha känt dom och inte bara använt sin fantasi. 

Övar mig på ögonkontakt och glädje. Imorgon ska doktorn säga om lungor är friska och om ryggmärgen är uppmiffad och om jag får sluta äta tabletter. Jag vill bli inlagd igen, det var behagligt att vara avstängd.
 
 
Och dom som är kära, då ska den ena till Dubai och den andra ska ingenstans. Jag fattar ingenting. 

Dagar i pyjamas

 Man kan ha ohämmat lyckliga hela dagar i en pyjamas i en säng. Man kan ha dagar med samma ramar som är helt förskräckliga. När jag tänker tillbaka på mina lyckliga och förskräckliga så tror jag att jag fattar vad skillnaden är. Dom lyckliga dagarna var aldrig spenderade ensam. Inte dom ohämmat lyckliga iallafall. 
 
 

Jag har tittat på Girls.

I had a girl and she was artistic and sad and needy. And I knew it straight away that she'd leave eventually cause she'd grow and I'd get bored and wouldn't fuck her right and she would fall in love with some guy with imagination and fucking free-spirit. But I KNEW. I KNEW, straight away, day one - it would happen. But I didn't quit it because I loved her, I still love her, she was honest and loved me and I just waited for it to happen. And that's what kills me about myself. I knew, but did nothing. Just as I knew that if I don't look people in their eyes, eventually and inevitably no one would get in. 
I knew, but did nothing. And that's the monkey on my back. 
 
 
 

Ungefär som en tumör

Svanken min är helt uppfuckad. Jag tror det är ett sår som har blivit infekterat och det har svullnat upp till den milda grad att jag inte kan gå. Jag känner hur det PRESSAR mot en nerv. Känns som att någon tvingat in ett vinteräpple mellan ischias och ryggmärg. Jag vill slita ut det onda med mina händer och kasta det ut ur fönstret. 
I'm a cripple. 
  
 
En man i ojämn kamp mot skogen och sig själv. 

Jills Veranda.

 Det är så roligt med nya idoler och jag grät när hon sjöng. Så titta på det fina programmet. Superfint. 
 

Reser.

 Finns nog ingen plats som är bättre än ett baksäte. 


Januaris bästa låt!!!

 
Det är outsägligt torftigt. Men man vänjer sig. 
 
 

Jag skrattar högt. Fattar att Annika Norlin vill vara Kjell. 
 

Min badonkadonkdonk.

 

Du på golvet.

Sent, du ringer och gråter. Du har gett bort din hund och jag tänker att jag kanske kan strunta i ett par gråtande ögon men inte ett par gråtande ögon och en ledsen hund. 
Du har satt på Springsteens första platta redan innan jag kommit för att du fattat att jag gillar honom. Det är egentligen lite för högt och du är lite för full och du försöker låtsas som om du inte ringt överhuvudtaget.
Jag går runt i ditt rum, tittar på vad du målat för att titta på något annat än dig. Du hamnar på golvet med huvudet lutat mot din säng och vinglaset i din hand är aldrig i balans.
Du börjar prata och stirrar upp i det smutsvita taket. Trots att jag står med ansiktet vänt mot gatan så ser jag hur dina kinder blänker. Jag tittar ner på Shirley Bassey och lägger hennes skiva under nålen, för vi kan inte nå varandra med ord, det kan vi aldrig och jag kan inte röra dig nu.
Jag ställer upp andaktigt upp mig i dörrporten och dansar därefter 3 minuter för dig. En låt från start till slut, ditt furugolv behandlar jag som scenen på Circus och du sitter själv på första rad. Du skrattar och jag tänker att jag snart kan få sova och låtsas som ingenting.  
 
 
En dans är inget löfte, bara en dans. 
 

Bowling

Bowlade. Bowlade som en gud. Sen tog Hannah mina fingrar och visade vart pullmuskeln satt.
.
Bowlade helt åt helvete.

RSS 2.0