För eran skull

 

 

Men saker har förändrats. 

Jag vet inte vad det är med kärlek till små släktingar. Det har en rent terapeutisk inverkan på mig. Som det är för autistiska att vistas nära hästar.

 

Min systerson Holma är besatt i fordon. Den överlägsna 1an i Holmas värld just nu är bandschaktaren. Ett ord som han bemästrar kanske bättre än något annat. 

 

 Det gör mig lugn. 

 

Det är det han skickar med oss in i striden, Erik. Det är det vi ska luta oss mot. Det är det som ska ta oss till Brasilien. Att vi är "lite crazy". 
Jag vet inte jag. Det känns lite småsvajigt. 

 

 

Som det kan gå.

 

 

 

Dom spelade ju i samma band, där och då. I barerna i New Jersey, mitten på 1970talet. Bruce och John "Southside Johnny" Lyon. Medlemmar kom och gick, plattor släpptes här och där. Av vissa benämns Southside Johnny som "the grandfather of the New Jersey-sound". 
Men någonstans där kom Born To Run och sen The Darkness On The Edge Of Town och sen The River och sen Born In The USA och sen var Southside Johnny ensam kvar i Jersey. Miami Steve Van Zandt blev en permanent E Street Band-medlem och det var det. I skuggan av Bruce stod Southside Johnny. 

 

Svett, sex, sorg och muskler. 4 minuter på tå.  

 

 

Och när jag hör Southside Johnny nu så tänker jag att det så lätt kunde blivit tvärtom. Det kunde varit Southside Johnny som fyllt Hyde Park och spelat i halvtid på Super Bowl. 

 

 

Det kunde varit Bruce som spelade runt, år efter år, på vägarna i Jersey. Det kunde varit Bruce som fått kicken från sitt skivbolag efter bristande försäljningssiffror. Det kunde varit Bruce som hade en jullåt i soundtracket till Ensam Hemma som största stund på 90-talet. 

 

.  

 

 

 

Det skiljer så lite men skillnaden blev så stor. 

 

 

Jag älskar att han ser ut som en tok. Eller som en slöjdlärare kanske. Hade det varit en vanlig snygging hade det varit för rent. Nu skaver det lite. 

 

 

 

 

 

 

Ser en ny serie, Lost heter den. Den här scenen i första avsnittet när Locke helt plötsligt flinar upp med en apelsin mitt i kraschkaoset är så jävla bra. Skrattade högt av förvåning. Och DET händer inte ofta det. 

 

 Det där plytet passar ju inte in. Och det är det man vill åt i livet. Det som inte passar in. 

 

 

Det är till dig jag talar
Du som inte hör mig
Du som inte svarar
Du som inte rör mig
Du som inte ser mig
Du som inte är en liten sked
Du som inte sjunger
Du som inte gråter
Du som inte springer till mig
Du som inte vill
Hur kan jag göra annat än undra?