En lycklig loser.

Nu har förlusten kommit ungdomar. Storebror är fortfarande storebror, även på tennisplanen.
Men jag är ju glad ändå för att han mår bra. Man ska alltid köra jättesakta och jag ska aldrig köra bil, inte ens långsamt på en tom parkering. Det är tur att jag nu har så många frivilliga chaufförer i min närhet, och sen ska jag bli världens första kurator med privat chaffis och skjuts till och från skolan där jag sprider harmoni. Det rimmar illa med min övriga image att ha chaffis, men det är en fråga om liv och död. Och jag gillar att sitta i baksätet.
Och ett tack till alla ni fina som tar hand om mitt skakiga jag.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0