Ett upprop.
En rad med lärare som presenterar sig, några stela skämt, några stela skratt.
Och sedan.
UPPROPET.
Den finlandssvenska studierektorn hinner knappt avsluta det namnet som ropas upp innan en hand är i luften och ett kort och häftigt "ja" uttalat. Det jakande svaret kommer så fort för att man inte riktigt verkar höra sitt eget namn utalas fullt ut, man liksom knipsar av lidandet med ett kvickt "JA". Tänk allt som kan gå fel! Kanske uttalar hon det fel, bäst att föregå en sådan incident och svara omedelbart, för man vill inte behöva korrigera den finlandssvenska studierektorn inför en full hörsal.
Nåväl. Det blir nog bra det här.
Kommentarer
Trackback
