Kvällens promenad med händerna förnöjt på ryggen.
Det bästa med att gå runt strömmen är att det är mörkt, så att man inte syns, och det är nästan bara fyllon som vistas runt den. Dom gillar jag. Och så gillar jag nedlagda fabriker, tänker mig hur det såg ut när tågen av människor gick in, och samma tåg gick ut och att alla som var där aldrig kommer vara där igen.
Jag är verkligen ingen modig person, men när jag tänker på alla som går runt och oroar sig för saker och ting blir jag beklämd. Det är väl onödigt, skiter det sig så skiter det sig, inte så mycket man kan göra åt det.
Mellan bron vid Grand och Hamnbron har dom satt upp gatlyktor som ger samma ljus som affischen till Exorcisten.
Jag lyssnade lite på Ted när jag gick, och när jag hörde låten Angela så tänkte jag att jag skall göra en hyllningsvideo till min förra chef Arnela. Då fnissade jag.
Allt detta har varit en liten hyllning till Norrköping.
Kommentarer
Trackback
