Människofobi.
Det måste ju finnas en sådan fobi, jag vet inte om det kan vara så att jag har den. Eller fobi för den obekväma hälsningen av den jag känner lite halvt. Den fobin har jag garanterat. Jag gillar ju människor som jag gillar sen innan, så fobi för folk kan det nog inte vara. Har inget emot kroppskontakt heller, inte rent generellt. Om jag gillar personen som rör mig. Men det kanske är allmängiltigt.
Dom här hjärnspökena är om inte ett problem, så iallafall något opraktiska. Hälsningarna och kallpratet som jag är så rädd för är ju sällan så fruktansvärda som jag på förhand inbillar mig. Idag hälsade jag till exempel på Lasses Mamma. Det var kram-och-vad-gör-du-och-bor-du-här-och hela jävla baletten. Inte alls farligt!
Kanske kan jag medverka på nollningsveckan och allt det där. Det är kanske bara jobbigt ett litet tag, och det blir ingen grupphets och alla är inte odrägliga och ointressanta.
Heja Daniel! Du kan om du vill!
Kommentarer
Trackback
