För eran skull

Första gången jag frågade om en tjej ville bli ihop med mig gjorde jag det ståendes på en mur, skrikandes upp till ett fönster. Hon bodde i Frälsningsarmén inne på samma gård som jag. Det ser ut som ett slott, och i fönstret över stod hennes äldre och beskyddande bror och drog sitt finger över sin hals, menat mot mig. Dom bodde bara kvar där ett tag innan dom flyttade till Stockholm. Jag vet inte ens om jag hann hålla i hennes hand. Men ett frieri mer storslaget än så kommer jag aldrig klara av. Hon hette Miranda och var adopterad från Sri Lanka. Riddaren av Romantiken rider vidare men han minns dom skälvande sekunderna på muren, skrikandes till ett fönster.

En strålande Stones-Cover.