För eran skull

Min Farmor. Så säger hon. På dalmål.

Om jag så hade dragit med mina naglar över en griffeltavla.

Jag kommer ihåg när jag var där. Hos Farmor och Farfar på Grådavägen i Borlänge.

Satt på deras brungröna vardagsrumsmatta och tittade på den där tavlan med pojkar som slåss vid en öppen grind.

Jag hade hittat ett konstig tresträngat instrument som låg i deras enorma källare. Farfar var självutnämnd boss över hela hyreshuset, så han tog helt enkelt över mer än hälften av alla förråd.

Jag satt med det där intrumentet och försökte traggla mig igenom Nothing Else Matters, och som ni vet så är det 7 toner i introt. Jag lyckades med dom första 2.

3000 försök, på en eftermiddag. Inte rätt en enda gång.

"Åh, vad du KAN Daniel, du spelar så fint att jag börjar grina".

Så sa hon då.

Och så sa hon idag.