För eran skull

Jag tänker på hur många vänner jag haft som jag inte längre pratar med. Och så tänker jag på dom jag har. Dom som man inte ska kasta bort. Antagligen är det jag som har tröttnat, som tyckt att det var roligare någon annanstans. Eller så är jag olidlig att umgås med i längden, det är också fullt möjligt. Jag är ju så dryg ibland.

Se så, lille Daniel.

Skaka av dig irritationen, släpp upp dom där rynkade ögonbrynen och se dom som faktiskt är här.

Puss&Godnatt mina sockrade små semlor!