För eran skull

När Martin dödade Pelle.

Det finns några få historier som är värda att berätta fler gånger än 1. Det här är en sådan.

Pelle var min nallebjörn som jag älskade gränslöst och sov med varje natt. Martin är min bror.

Pelle hade långa öron i sin ursprungsform, det ena ramlade av p.g.a. slitage, men det andra gick ett LÅNGT mer tragiskt öde till möte.

Jag och Martin bråkade handlöst och ursinnigt igenom min uppväxt, jag har otaliga ärr som bevis. En sommardag, jag måste ha varit 7 så var kanske det allra värsta. Om jag hade kunnat hade jag utan tvekan vridit livet ur min kära bror.

Av anledningar som jag har förträngt, så gjorde jag min bror heligt förbannad. Han beslöt sig då för att slå till där det skulle göra mest ont. Han gav sig på Pelle. Slugt och beräknande, han kan ha den sidan!

Han tog Pelle i det örat som fanns kvar, gick ut i köket och hämtade kökssaxen. Han gick in i mina föräldrars sovrum på med utsikt över Strömmen och öppnade fönstret.

Han hängde ut Pelle genom fönstret, med ena handen om örat och den andra med ett fast grepp om saxen.

Och sen. Ögonblicket som är fastbränt på mina hornhinnor.

Martin ser mig djupt i ögonen, klipper av örat och Pelle faller.

Pelle faller som när Sylvester Stallone tappar sin kvinna från 5000 meters höjd i filmen Cliffhanger.

Han ser mig i ögonen när han faller.

4:a våningar ner i till sin självklara död.

På Julafton ger jag Pelle till min systerson Simon.

Take care Pelle. Lord knows, you've been through a lot.

hahaha roligaste jag har hört på länge!!

Haha. Inte roligt, hemskt!

Detta är helt fantastiskt kul!

Detta är helt fantastiskt kul!

Haha. Din hjärtlösa jävel.

Tror inte jag skrattat såhär sen.. Jag vet inte ens när!

Är det bara JAG som inser allvaret i detta?!