Stormen Lars.
Du vet, han går liksom rakt in i en tillvaro och bara river allt. På ett uppfriskande sätt, framför allt för en som jag, som sitter i en mental eka på en spegelblank skogssjö och endast hör ekot i bergen av sången jag nynnar för mig själv.
SÅ kan man ju sannerligen inte hålla på hela livet, ibland måste man gå på fester med manliga män som man inte känner och dricka öl och sådär med. Och DET, det kan Lars.
Han har nästan fått mig att gå till ett gym, men jag vetifan. Någon hejd får det ju vara på vanvettet!
Kommentarer
Trackback
