För eran skull

När man går förbi någon på perrongen. Det är lite kallt och hon har en halsduk, men när blickarna möts så ser du något som rör sig. Du ska bara en station bort, så du står upp vid dörren. Hon sitter, och har bestämt sig sen hon gick hemifrån att läsa på tåget, så hon viker upp sin pocket. Men du ser att blicken inte fäster på orden, tankarna går mot dig. Ingen kan se rakt i ögonen när det händer. Du går ut igenom dörrarna, hon sitter vid fönstret, när du tagit några kliv vänder du dig om, och ni möts med blickarna och ler. Du tar några steg bakåt, vänder dig, viker upp kragen och går.