För eran skull

Antingen så meddelar man att man genomfört en lyckad förlossning, eller så visar man sin inte än läkta tatuering på bild.

Virtuella ryggdunkningar och hejarop kommer som ett brev på posten, det är bara att luta sig tillbaka och njuta av uppmärksamhetens ljus.

Hur kan det komma sig? Är det för att båda aktiviteterna innebär en mer eller mindre konstant förändring i personen i frågas liv? Personen måste därför uppmuntras och få bekräftelse om att man har tagit ett kanonbeslut? När det gäller tatueringar kan det väl ändå inte vara att det är så otroligt häftigt och ovanligt? En tatuering är idag lika vanlig som hudproblem i puberteten. Och ALLA tatueringar kan ju inte vara svinsnygga?

Bebis är en bedrift som inte kan stå i paritet med att åka till Asien och bli ritad på.

Ibland så fantiserar jag om hur den så härliga trenden med svanktatueringar kommer te sig om säg 40 år.

Kommer den funka bra ovanför bikinin när du haltar ut i vattnet och huden är förslappad så att den tidigare så fräsiga tribalen mer liknar en hängmatta?

Låt det vara skrivet; jag har sett fina tatueringar. Jag har funderat på en egen. Det är fenomenet som förbryllar!