För eran skull

Alla flickor som jag gillat och som också gillat mig har varit tämligen fantastiska. Det är konstigt. Man ska väl ha ett riktigt jävla psyk någonstans i bagaget? Det har inte jag.

Det pendlar mellan snällingar och regelrätta helgon. Och inte fan beror det på mig, för jag har kontakten med så få av dom. Ser mig inte heller som så särskilt trevlig eller snäll.

Det kanske bara är för att jag inte låter mig golvas av något annat än det allra bästa.

Jag kommer ihåg hur du gav ett fyllo en cigarett, tände den med dina händer kupade runt hennes.

Jag kommer ihåg hur du grät över att han inte älskade dig hos mig.

Jag kommer ihåg hur du blev genuint förvånad när människor var elaka, för du tror alltid gott om alla.

Ni.

Bara det allra bästa.