Jag fick feeling.
Den muntliga redovisningen var en succé! Även om mina gruppmedlemmar såg något förskräckta ut när jag spann iväg på något typ av resonemang om pensionärer och deras levnadsstandard mitt i det inrepeterade föredraget. Det dök liksom upp, och jag tog det på uppstuds. Kul att chocka både sig själv och dom andra.
Fredagskvällen rundas av med födelsedagskalas och feberfrossa. MUMS!
Dagens barnvagnspromenad!
Svar på mejlfrågor!
Viktoria: vad rengör och smörjer du ansiktet med? 
produkter och så
produkter och så
Svar: Inget, bara vanlig tvål ibland när jag duschar.
Lina:
Vad gör du för att se så brun ut, eller du är brun av dig själv?
Vad har du för ögonfärg?
Vad gör du för att se så brun ut, eller du är brun av dig själv?
Vad har du för ögonfärg?
Svar: Jag gör ingenting, det är genetiskt. Bruna ögon, lite grönt.
Bella: Tycker du bloggvärlden och då framförallt de lite större bloggarna är bra eller dåliga på att länka till andra bloggare (stora som små)? 2. Tycker du själv att du är bra på det? 
Svar: Har aldrig reflekterat över detta. Jag länkar till dom som förtjänar!
Orkar inte mera just nu, svarar mera en annan gång!
Dagens tanke.
Om jag blev känd skulle jag få minst en stalker och det är det värsta jag kan tänka mig så därför ska jag inte bli känd.
En regnig Norrköpingsmorgonsång.
Syster&systerson.
Imorgon kommer Simon Holm. Han har tydligen just lärt sig att rulla runt. Han får även beröm för att äta, bajsa, rapa och ett leende möts med stående ovationer från hela rum.
Jag ska tala om för honom att han bör njuta av detta medans det varar.
Jag ser mig själv som något av en livscoach för Holma, då jag har storslagna planer för honom.
När han har blivit tonåring och sniffar lim så ska jag spela upp denna låt för honom för att vinna tillbaka honom till den goda sidan.
Om inte Des'ree har svaren, då vet jag inte vem som har det.
Kommentar överflödig.
Partypolare. Måns Zelmerlöw och Anton Lundqvist har skapat ett eget killgäng i "Romeo och Julia". Foto: Olle Sporrong
"Vi dricker öl och snackar skit"
Grej som jag gillar minst med mig själv.
Jag tröttnar på folk. Alldeles för fort och alldeles för ofta. Om jag inte blir överraskad eller förvånad så tappar jag intresset. Så fort jag vet vad någon ska säga eller hur någon reagerar så blir jag irriterad. USCH!
Kanske är det därför jag upplever dessa klaustrofobiska känslorna av att bo hos min familj under en längre period.
Sluta upp med det Daniel!
Tänkte lite.
Säng.
Skor.
Jacka.
Soffa.
Bas.
Soffbord.
Röda glödlampor.
Plädar.
Om inte dessa saker införskaffas kommer det att bli en lång, kall vinter.
Så. Den som känner sig benägen att hjälpa en lonely little modebloggare på traven är ytterst välkommen att bidra med valfri artikel från bifogad lista.
Ett signerat foto utlovas i utbyte.
En bra kväll!
Vaknade av stickande smärta i höger pekfinger 06.00, slet av det hemmagjorda plåstret, började blöda ymnigt, klev upp för att rädda livet på fingret, fick akut yrsel och kallsvettningar, fruktade att segna ner på köksgolvet, stapplade till sängen, glömde att sätta på nytt plåster, upp igen, på med plåster, i med ipren, 1 glas mjölk, och somna med ett litet, men ack så viktigt, leende på läpparna.
Godmorgon mina glittrande gullvivor!
Jag gillar er.
Löpning för losers.
Att under två kilometers löpning snubbla och falla handlöst 1 gång är, om än pinsamt, rimligt. Att göra det två gånger i tät följd är både tragiskt och oerhört genant.
Det är med stukat självförtroende jag går in i kvällens brottningsmatcher. Risken är överhängande för ett scenario som detta:
Det ser ut som slutet på ett Mortal Combat-slagsmål.
En sak som får mig att rysa av obehag:
När Timo Räisänen sjunger Hard To Handle av Otis Redding. Det går bara inte Timo. Det gååååår inte. Otis får. Inte du Timo.
Men, jag kan liksom inte sluta titta. Som Edward Norton säger i Fight Club om att ha ett sår i gommen som skulle läka om man slutade att pilla på det med tungan. PRECIS så är mitt förhållande till detta klipp.
Pretty little thing let me light your candle, 'cause mama I'm so hard to handle. Nej Timo. Nej.
Produktiv dag.
Idag så förärades Campus Norrköping av ett framträdande i absolut VÄRLDSKLASS. Allas våran Daniel Mattias Jernberg lindade Hollaback Girl runt sitt lillfinger. Sång, dans, attityd. Gwen would have been proud!
'
Ett tack till Ellinor för hjälp med koreografi.
Ett stycke popmagi.
Tro mig mina honungspajer!
Efter att ha sett igenom Extras från pärm till pärm kan jag tyvärr konstatera att det är det svagaste dom gjort. Eller minst roligt iallafall. Det här var mera tragiskt än tragikomiskt. Men ni skiter ju i min jävla recention av något ni aldrig kommer se, inte sant? DÅRAR!
I övrigt; Kände efter idag, fortfarande hetero. Inte ens lite bög.
En riktig professor.
Äntligen! Det har varit många föreläsningar av duktiga, medelålders kvinnor tidigare. Mycket trevligt och oftast bra.
Men idag.
EN GUBBE! BJÄLLERKLANG!
En grek som heter Dimitris, som talade med PERFEKT brytning, en flint med grånade tinningar och välklädd. Jävlar vad jag MÅDDE.
Sen fastnade ju inget av innehållet i hjärnan för att jag var förblindad av hans perfekta professorpersona.
Gubbröra.
Den bästa textraden jag har skrivit:
You were gonna conquer the world with your dance. Oh baby, baby, baby, baby.
Smaka på DEN Max Martin!
Ett geni. En dåre.
Åh, tuppluren. (En 20 sekunders hyllning)
När det är svårt. När livet är hårt.
Då har jag dig kär.
När någon varit dum. När det är svårt att vara ung.
Då har jag dig kär.
När regnet är blött. Och kröppen är trött.
Då har jag dig kär.
När armen är svag, och det är en blåsig dag.
Då har jag dig kär.
När dagen är lång. När skjortan är trång.
Då har jag dig kär.
När hösten är blöt. När hjärtat är gröt.
Då har jag dig kär. Då har jag dig kär.
Om jag inte visste bättre skulle jag tro att jag lärt mig något i skolan idag.
En valborgskväll.
Jag kommer ihåg när jag var i Folkets Park, det var Valborgstivoli och jag hade säkert spetsat till håret med min brors vax från Wella. Några drack, jag tror inte att jag var en av dom. Jag var 12, det var dom andra också och dragkedjan på den nya tröjan hade jag dragit ner litegrann så att skjortan under syntes lagom mycket.
Vi hade spelat träningsmatch på dagen och vunnit mot Hammarby. Vi var bäst i världen och en av mina lagkamrater la en arm om min axel och sa "fan Danne, vi ägde idag". Ungefär så som vi brukade säga till varandra.
Sen var det en kille som var dubbelt så stor som honom som trängde sig i en kö till en karusell. Då slog min kompis ner den dubbelt så stora killen.
Jag var lite rädd och tyckte att det var häftigt.
Jag tänker på det där ibland. Hur lätt det går snett.
Han var bäst av alla i vårat lag och nu har han rånat en videobutik och suttit på kåken.
Hehehe.
Grupp M hade ett nästan löjligt harmoniskt möte idag, med samkväm efter avslutat möte, och någon typ av övrig fritidsträff verkar ha planerats. Är det så att jag har träffat människor som inte är hemska, och att jag kan umgås utan att dö? Det verkar nästan så.
PLÖJER igenom Extras. Roligt. Tack för erbjudanden om fredagsnöjen, men det här är fan svårtoppat.
Sam.
Idag var en man i min arbetsgrupp enormt underhållande. Han inledde med en lång utläggning om manliga stringkalsonger som gick över i en hyllning av hur otroligt vackra manliga underklädesmodeller var, med sitt obefintliga underhudsfett. Sedan följde han upp detta med att under ett lärarlett seminarium ifrågasätta hela gruppens intelligens och förmåga att utföra något vettigt utan hans närvaro. Sällan har jag sett så många av förvåning uppspärrade ögon och gapande munnar i ett och samma rum.
Han heter Sam, är från Gävle, och idag så gjorde han min dag.
Smörj i ett skyddsrum.
Ikväll har Doktorn fått smörj i pingisrummet. Men det var lite ojämna lag eftersom jag hade Tom Petty i mitt.
Bra period tävlingsmässigt igen. Den magiska kedjan Selänne-Lang-Jagr gör underverk för vårat älskade Montreal Canadiens. Klang och jubel!
Ja nej. Den var nog bara 3 plus ändå.
Jag ville ju så gärna att den skulle vara fantastisk. Det är den inte, den är bra, men inte mer.
Det var dumt att hon dog, jag sa ju till och med åt henne här på bloggen att hon skulle sluta upp med tramset. Och jag antar att hon läste, för det gör ju alla. Är ett jävla spring här på sistone. Det är då man hotar med lösenord och dylikt, eller hur? Eller är det sponsorer man tar till? Jag vet inte, har aldrig varit en businessman.
Men jag gillar att det är Tony, och inte Amy, som sjunger överstämman. Så skall det vara i en duett. Och hon låter NÄSTAN som Nina Simone.
Och om man inte kan skriva något mer än R.I.P. om en som har dött, så tycker jag fan att man kan avstå. Så otroligt futtigt. SKÄMMES!
Pilkington & Hassel.
Jag borde gå en kurs i brittisk humor istället för socionomi. Men nu är kartongjäveln öppen och skall övervinnas.
En annan tanke; det är coolare att vara ocool än att försöka vara cool. Och med tanke på det är Ebba Hassel cool. För det är hon verkligen inte.
Förutom namnet. EBBA HASSEL.
Det namnet har gett henne ett jobb, ett antal beundrare och en privat psykolog i form av mig.
Allt pekar på att hon kommer utrota hungersnöd och cancer i framtiden, så missunna henne inte tidigare nämnda fördelar, då det kommer gynna hela mänskligheten till sist.
En som försöker vara cool och lyckas(jag). En som inte försöker och därmed lyckas.
That is more amazing than some of the wonders.
Kvällens fläsk.
Kartongen med kurslitteratur är alltjämt oöppnad. Och fakturan likvärdigt obesiktigad.
Men misströsta ej! För ikväll skall jag tillaga fläskfilé. Och kanske utöva någon annan fysisk aktivitet.
Och då blir Daniel glad!
En inre dialog på ett tåg! Kanske en liten störning i huvud och hjärta!
Undrar när nya Winehouse-Bennett-duetten kommer, den kommer vara fantastisk.
Moneybrother gör bäst duetter. Med Ane Brun. Jerry Williams. Sarah Dawn Finer.
Och Marit Bergman! Hon är lite bortglömd.
Nina gillade henne, så därför gillade jag nog henne mindre.
Fast Klimpen gillade henne inte, så då gillade jag henne mer igen.
Marit har väl precis fått ett barn. Det passar henne.
Det var länge sen jag skrev något, något på riktigt.
Det är för att du inte har rest på ett tag, det är alltid då det kommer.
Just det.
Så upp med telefonen, skriv och tryck på röd lur.
Förut tyckte jag alltid att texten var det viktigaste.
Då kunde jag säga att vad som helst var viktigast om det var det jag trodde hon ville höra.
Farmor berättar.
Farmor berättar om när hon, och bara hon, fick karameller av skolfröken i lågstadiet. Hon fick bära upp böcker till lärarbostäden som låg i hörnet av skolgården. Hon berättar om när hela brukets kaserner tvättade vita lakan tillsammans, och det tog 4 dagar att bli klar. Hon berättar om schäfern Tarzan som alltid låg framme vid katedern hos den idrottsintresserade magistern. Hon berättar om när en släkting skäller ut en surkärring i potatiskällaren för att hon skriker på barnen som spelar fotboll. Kärringen blev stum och gick med en huva över huvudet.
Hon berättar om sin pappa som cyklade på grusvägen till Anderssons bod 10 gånger om dagen och sin mamma som var sjuk och inte kunde gå.
Hon visar fönstret där hon såg grannbarnen bli slagna med råtting varje kväll.
Hon visar älven där min pappa fiskade med sin morfar.
Hon berättar om en sinnessvag man som blev överkörd av en truck och ett barn som gick igenom isen och drunknade.
Hon går på knöckliga vägen som nu är av asfalt platt.
Septembers bästa bryggkaffe!
Vilken jävla refräng!
Lars Göran Christoffer Tapper Holter.
Det finns en röd tråd mellan alla låtar som Lasse gillar. Tråden är ganska svår att hitta, men det måste vara en melodi som fäster och ett skönt gung. Andra typiska exempel är Crying av Aerosmith eller Wild World av Cat Stevens. Dom ska platsa på en Most Wanted-platta! Där har vi det! Save Tonight med Eagle Eye Cherry. Får han höra någon av ovanstående så spinner han igång som en kissemiss!
Han skall i dagarna operera sitt skadade knä, så låt oss alla tända ett ljus för honom, och önska honom all lycka.
Landskrona BOIS line-up-låt. Om Lasse fick välja.
Dagens höjdpunkter!
Man på cykel med finskjorta instoppad i mjukisbyxa, matchat med kardborresandaler.
Man på cykel med ryggsäck, snabba solglasögon och tandpetare i mungipa.
Tjej på cykel med långt hår som log mot mig i solen.
I ain't looking for nothing in anyone's eyes.
Den här låten ÄR min sinnesstämning. Gubbjäveln. Knäckande bra.
Nu när sommaren smiter ur stan ska jag gå till mitt fik(vill inte avslöja vilket, eftersom det kommer bli ett jävla spring), dricka mitt kaffe och läsa min bok.
En helg i Dalarna är troligtvis på ingång. Hoppas på bastu, berusning och skrammel i kök.
Bandyhora.
Ikväll har jag spelat bandy i utbyte mot godis. SMUTSIGT!
Och Arethas kanske allra bästa soulmacka!
Se hur det skymmer.
Jag tror bestämt att jag är på väg in i ett höstskal. En höstpuppa. Socialt umgänge dras ner till ett minimum och det är alltid mer bekvämt att säga nej och sådan är jag helst inte. Det är nästan alltid roligare att säga ja. Egentligen.
Stolthet är för losers.
Fast det är lättare att vara stolt, och det har jag nästan alltid varit. Det sista man vill vara är det största skvallret i stan. Hellre skvallra själv.
När smällen kommer, för det gör den alltid, ska man låta den träffa hårt. Inte vifta bort den som jag. Jag skäms mer när jag räddar ansiktet.
För jag är inte kall, jag är varm.
Låt mig slippa allt det där innan, sluta beräkna, rakt in i det varma och dålig andedräkt och ensam tillsammans. Varmt.
Dagens tupplur!
Inspiration!
Nu blir det moussaka!
Open minded.
Imorgon ska jag till Lindö. Ska kolla vad det bor för typer där och vad det kan finnas för sociala problem. Det skulle jag likagärna kunna göra härifrån. Ett SD-fäste med bortskämda ungar som hamnar på tekniklinjen på Ebersteinska och pensionärer som ruttnar bort i något hem ovanför det lokala ICA. Det är bekvämt att generalisera och ha saker på sin plats. Som min pappa sade när jag glad i hågen nämnde att jag skulle lyssna på Carl Bildts sommarprat: "Då ska man lyssna med det skeptiska örat". Open minded!
Tacksamt död.
Jag har kollat på en lägenhet. Kanske skall jag bo i ett torn. Det passar en Riddare av Romantiken alldeles utmärkt. Bara han får sig ett litet bostadsbidrag.
Och ni få fashionistas här i Norrköping. Jag är ledsen. Men jag äger nu stadens snyggaste tröja.
Och jag ville inte vara någon annanstans.
För många år sen lärde jag mig cykla nerför grusbacken i Yxbodarna på en grön BMX-cykel. Jag ramlade och skrapade knäet. Och jag ville inte vara någon annanstans.
För nästan lika många år sen gick jag med Farfar på Kungsgatan. Han hade sett mig spela en fotbollsmatch för första gången, vi hade vunnit och jag hade gjort 2 mål. Han hade en hand på min axel, han var stolt, och han sa som han brukade säga: "Int har vi brått nånstans heller". Och jag ville inte vara någon annanstans.
För en handfull år sen satt jag på Östra Promenaden 21 A och spelade Disneylåtar på mitt piano. Det var som alltid svettigt för solen låg på, det var obäddat och fönstret var öppet. Och jag ville inte vara någon annanstans.
Igår gick jag runt strömmen. Jag satt i Gubbens Trädgård med pensionärerna och barnfamiljerna. Jag lyssnade på Time Out Of Mind av Dylan och jag ville inte vara någon annanstans.
Bästa pensionärer på Garvaregatan:
Att bedriva bordtennisturnering samt att tvaga sig med ett bastubad med herrbekanta äro respektabelt. Ty båda äro mycket manliga aktiviteter och torde icke väcka anstöt hos annan. Må hända att EuroDisco ej vara den högst ansedda formen av musik, men att av detta störas torde vara en omöjlighet. Då aktivitet utövas uti för dessa aktiviteter avsedda källarutrymmen med utmärkt isolering av ljud är förutsättning i det närmaste idealisk. Och att på fredagskvällen bliva måttligt berusad äro var mans rättighet. Därmed:
Sluta gnäll för helvete.
Keep 'em coming Merry!
Och förresten, ni vet väl att titelspåret från 2 Steg Från Paradise är mycket underskattat? Där har ju Håkan till sist fått till sin egen Goin' Up The Country. Efter många finfina försök. Och hur vet jag det? För att jag gör det pappskalle.
Idag är steget spänstigt.
Sprillans nya kalsonger på idag! En oerhörd komfort infinner sig.
Detta faktum firas med en flanering runt strömmen och bokläsning.
En annan tanke. Så vitt jag minns har jag aldrig gjort en statusuppdatering på Facebook. Tror det är dags snart.
Jag väljer mellan två favoriter.
Nummer 1 : Fan vad jag är trött på svarta människor.
Nummer 2 : Kvinnor kan ingenting.
Är bara rädd för att dom kommer tas emot alldeles för väl och att ryggdunkningarna kommer hagla.
En bekännelse.
Jag grät när jag såg på Småstjärnorna och en vit tjej som var målad brun mimade till I Will Always Love You. Det var bara det jag ville säga.
Sov sött mina solsmekta smultronstrån.
Detta avslutar Staplesingerskavalkaden mina vänner. Godnatt.
I förebyggande syfte. Med hjälp av Plura.
Om ni under helgen ser mig stapla omkring på ett dansgolv och framstå som något överförfriskad. Tänk då på att jag inte är alkoholist per definition, och jag har inte sämre balans än genomsnittet. Se på mig med blida ögon, och döm inte för hårt. Jag har nog druckit alldeles lagom, sinnena är bara ur spel av andra anledningar.
Det är inte hans groggar eller fötter som är för stora. Det är bara sviterna efter en kärlekshistoria.
För det är ju alltid så. Alltid en kärlekshistoria, ny eller gammal. Därför fjantar man runt och fjantar. Och jag tycker att poliserna och vakterna kan vara snälla mot en Riddare av Romantik. Och ni kan skicka vilket kompendium som helst efter mig, jag skrattar ner dom hur lätt som helst. En dubbel espresso som bensin är allt som krävs.
Så hjälp honom hem, försök inte ta hans gloria. Det är bara sviterna efter en kärlekshistoria.
Inga skratt och pekningar berör mig, är man ärlig mot sig själv är man orörbar. Imun. Men man kan vara snäll ändå.
