Det här bölandet.
First there's laughter, then those tears.
Nog för att jag aldrig har varit så särdeles manlig eller tuff, men nu är jag nog påväg att nå något typ av bottenrekord. JAG GRÅTER TAMEJFAN FÖR ALLT!
Jag har gråtit till 7/10 avsnitt av 30 Grader i Februari. Jag grät till Sveriges Mästerkock. Till Kramer vs Kramer. Till en bild av Farfar. Till Bobbie Fischer-dokumentären. Till Actors Studio med Dustin Hoffman när han berättar om sista middagen han delade med Laurence Olivier innan han dog.
Ska det fortsätta på det här viset kommer jag sluta som Farmor Dagmar som gråter en skvätt om dagen, om inte mer. Voj-voj-voj.
Kommentarer
Trackback
