Kim Hartman.
Det fanns en tid i mitt liv(för att citera Plura) när jag spelade mycket biljard. Det var i högstadiet, när jag gick i fotbollsklass. Vi cyklade raka vägen från Ektorpskolan när dagen var slut, ner till Biljardpalatset, det som idag är Skandiateatern. Och där spelade vi om timpriset, drack cola och åt delicatobollar som var så kompakta att dom hade kunnat använts som krita.
Det var i den här vevan som jag upptäckte Kim Hartman. Han kommenterar Snooker på Eurosport, det som kan vara världens tråkigaste tvsport. Men Kim. Han gör det till en trivselupplevelse som nästan är ojämförbar.
Konstpauser som kan sträcka sig i minuter, monologer om absolut ingenting, plötsliga infall. Man kan nästan tro att han sitter med en öl och en hamburgertallrik i en lågmäld bar och kommenterar via en tv ovanför hyllan med flaskorna. Jag älskar honom.
(Den allra roligaste heter Kim Hartman - Flugan. Den ville dock inte inbäddas)
Kommentarer
Trackback