För eran skull

Jag har något som nästan kan beskrivas som en tvångstanke. Att skicka in tentor och dylikt innan jag läst igenom det, och gärna med en ganska god marginal till rådande deadline. Jag vill liksom skjuta mig själv i foten. Det suger till riktigt ordentligt just när man klickar på SÄND, och då finns det ingen återvändo. Klistret sitter! Det är en härlig känsla.

För övrigt; du vet ju att jag är en man av de stora orden, när det kommer till det vardagliga och innerligt roande samtalet mellan dig och mig. Men när det kommer till det här pluggeriet så kommer inte ett enda ord automatiskt, jag VRIDER dom ur mig, som dom sista dropparna i en disktrasa.

Därför blir tvångstanken än mer olycksbådande, det här är ju inget jag gör om med en klackspark. Utan smärtsamt och obekvämt som en rensning på mållinjen av Anders Whass.