Xavi.
Jag vet inte riktigt om jag har behandlat det här ämnet tidigare, upprepningar är ju något jag ämnar att undvika. Det enda format som är hållbart och möjligt att ständigt återuppfinna är ju som vi alla vet; Dagens Dagens.
Nåväl.
Jag var i Barcelona och en liten fransk badhåla som hette Banyuls med familj och släkt, borde ha varit 2001. Min farbror Mastodontsfilms-Mats fyllde 40 och detta skulle ju firas. Mats är ju en fotbollsdåre precis som alla andra snubbar i min släkt, så givetvis var vi på Camp Nou och såg fotboll.
Ronaldinho och Overmars och Riquelme var väl de främsta affischnamnen där och då. Men för mig var dom oväsentliga, för jag hade första gången sett den bästa mittfältaren jag någonsin skådat. Och han hette Xavi.
Och detta har jag sedan dess slagits för, med ett nästan lika stort engagemang som jag ALLTID slåss för Francesco Totti. Efter år av ständiga idiotförklaringar så blev Xavi till sist, för några år sedan allmänt ansedd som den bäste.
Och sen dess har något av charmen gått förlorad. Det finns inget kvar att bevisa.
Ikväll ska han slå 90% av sina passningar rätt, göra 1 mål och vara bäst på planen. Men det vet ju alla nu.
Kommentarer
Trackback
