Det här är en hyllning.
Vi har ju sådana som stormar in i ett liv, som Maskinen Simon eller Lars. Från första sekund så finns det inga tvivel om deras existens i ens framtida liv.
Och så finns det sådana som Arvid. Rispojken. Hångelkungen.
Han liksom smyger sig på. Och hur avigt inställd man än må ha varit till hans något bitchiga yttre, så smälter dessa fördomar bort. När han sjunger med till Abbalåtar. När han är väldigt berusad. När han säger att han har grönt bälte i judo.
Då är han OEMOTSTÅNDLIG!
Kommentarer
Trackback
