För eran skull

Från ytterlighet till ytterlighet. Allt rinner av mig nu. Teflonet personifierat, går inte rakryggad, inte med huvudet sänkt. Jag går plus minus noll. Plus minus noll.

Ser inget som berör mig, det är jämngrått och praktiskt, för inget ställer mig på prov.

Och ja, jag klarar mig bra. Dagarna går och jag går.

Hur länge kommer man minnas hur man kände när man var 17? Sådär, hudlöst, oförställt och äkta. Ser så många som låtsas, så många som spelar för en publik som inte finns.