För eran skull

Mina minnen av krogvistelser blir allt mer fragmenterade för varje besök. I natt skedde dock något som inte kommer lämna mig inom någon beskådlig framtid. Den för kvällen nya bekantskapen Frida tar min hand och leder mig ut för en cigarett.

Jag är på ett särdeles glatt humör, slår mig ner på en bänk brevid någon som skrikgråter i en telefon. Jag var PRECIS på väg in för att lätta upp stämningen och vända dennes pågående ångestspiral till något rosaskimrande när Frida lägger sina händer på mina axlar, lutar sig framåt och ser mig djupt i ögonen.

"Daniel, har du tagit något? Jag jobbar med sånt här hela dagarna."

Haha.