Nattens feel-good-mörker.

Jag har tidigare berört ämnet komiker-som-gör-sorgliga-roller och hur det kan ge en extra liten krydda till en film(kan tyckas något magstarkt att länka till sig själv, men va fan, storhetsvansinnet är något utav ett signum). Det här är bara ett klipp där Jim Carrey sjunger med i en av världens bästa låtar, men jag TYCKER MIG SKYMTA en resonans hos honom, texten når honom och alla hans uppfuckade relationer. Det där mörkret, som även gör sig så bra i Eternal Sunshine of the Spotless Mind, sjuder här under ytan. Magnetiskt.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0