För eran skull

 

Vad har jag då lärt mig av min nästan avslutade praktik? 

 

 

 

Att aldrig skaffa barn. 

Det blir vanligare för var dag som går att kvinnor som jag attraheras av på avstånd, alltså på säg 60 meters håll, visar sig vara över 40 år när jag kommer nära. Jag vet inte vad det är ett tecken på. Är det jag som åldrats eller vad fan är det som pågår? Gillar jag "äldre" nu för tiden? 

 

 

 

En kamp mot tristessen. 
Det är därför man dras till flamman. 

För att det är bättre att det svider än att det inte känns något alls. 

 

Jag kommer ihåg hur vi satt uppe och såg på den där fotbollsfinalen i timme efter timme. I väntan på att hon skulle komma. Beyonce. Jag hade längtat i veckor, och tiden gick så långsamt. Det var till och med elavbrott på arenan i en halvtimma, det kändes inte som det skulle kunna hända. Men så klev hon ut. Och var sådär förbannad som man vill att hon ska vara. 

 

Om vi tänker att Beyonce är det största som knallar omkring här på jorden, vilket hon är. Stålkvinnan, supermänniskan, den självlysande drottningen. Då tycker jag att det är ganska fint att Agnes inte är så hemskt långt efter ändå. Beyonce blir liksom lite mindre ouppnåelig då, hon kommer lite, lite närmre. Och det gör mig gott. 

 

 

 

 Det finns ju något där, hon är ett proffs. 

 

 

Men det är ju åt det här jag sitter och gråter på min Söndag. 

I love you Beyonce.