Du på golvet.

Sent, du ringer och gråter. Du har gett bort din hund och jag tänker att jag kanske kan strunta i ett par gråtande ögon men inte ett par gråtande ögon och en ledsen hund. 
Du har satt på Springsteens första platta redan innan jag kommit för att du fattat att jag gillar honom. Det är egentligen lite för högt och du är lite för full och du försöker låtsas som om du inte ringt överhuvudtaget.
Jag går runt i ditt rum, tittar på vad du målat för att titta på något annat än dig. Du hamnar på golvet med huvudet lutat mot din säng och vinglaset i din hand är aldrig i balans.
Du börjar prata och stirrar upp i det smutsvita taket. Trots att jag står med ansiktet vänt mot gatan så ser jag hur dina kinder blänker. Jag tittar ner på Shirley Bassey och lägger hennes skiva under nålen, för vi kan inte nå varandra med ord, det kan vi aldrig och jag kan inte röra dig nu.
Jag ställer upp andaktigt upp mig i dörrporten och dansar därefter 3 minuter för dig. En låt från start till slut, ditt furugolv behandlar jag som scenen på Circus och du sitter själv på första rad. Du skrattar och jag tänker att jag snart kan få sova och låtsas som ingenting.  
 
 
En dans är inget löfte, bara en dans. 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0