För eran skull

Jag ljuger ganska mycket. Det sker automatiskt och utan några som helst samvetskval. Jag tänker att vad som är sant eller inte är oviktigt, shit man, allt är alldeles för verkligt och på riktigt ändå. 
Så jag ljuger. 
Säger att jag gör det och det och han sa så och så och där gick hon och hon. 
För det är vardag och det är på riktigt och det orkar jag inte vara.

 

 

 

Så jag ljuger. Det blir roligare så.