För eran skull

Det var väl en av dom första skivorna jag köpte, Blood Panic. Och jag lyssnade så mycket på den och alla andra plattor av honom. Vet att han släppte Dom Vet Ingenting Om Oss när jag hade praktik på NT på gymnasiet. Där satt jag och skrev ett reportage om någon ungdomsteater och lyssnade på repeat och tänkte släppa allt och flyga ner idag. Jag lyssnade på hans sommarprat 10 gånger så nu vet jag att han berättade historian i låten 1952 redan då. Jag kan hans ljud, jag känner dom i kroppen. Ungefär som jag känner och vet hur Xavi och Totti spelar fotboll. Jag ser innan, jag vet vart dom vill, vad dom tänker. Nu vill han vända till vänster och nu vill han skrika tills lungorna brister. Han är lite så för mig, Anders. Han behöver inte vara bäst som då, han behöver inte ens vara bra, för det känns som att han är min.