Bara för att förstärka mitt spelflyt:

Formtoppad Fredag!

Telefonundersökning!

Deltog för övrigt idag i en undersökning över telefon om spel & dobbel. Och som ni vet är jag ju en riktig jävla baddare på det här med att gissa hur matcher slutar (senast igår sa jag vem som skulle göra mål någon minut innan han gjorde det).
Min vana trogen så såg jag denna undersökning som vanligt folk suckar över som en möjlighet att ha väldigt festligt med undersökaren Anna.
Exempelvis; "Hur skulle du beskriva din psykiska hälsa, 1-7, där 1 är mycket dålig och 7 är mycket bra."
Svar: En smällfet 7.

Sedan följde diverse frågor om mitt spelande, där mitt svar genomgående var 1, vilket i princip alltid innebar att jag inte hade några problem med det.
Trendbrottet kom i följande fråga; "När du vinner i spel, beror det då på skicklighet, 1 - 7? Instämmer inte alls - instämmer helt"
Svar: Anna, inget annat än 7a.
Anna skrattade lite. Och det kändes bra.

En havets spillra.

Tänk att eran fattiga, älskade student ska få skatteåterbäring. 4 månader utan inkomst eller vad det nu blir, får ett välkommet tillskott sådär runt midsommarfyllan. Kanske blir dom slantarna den FYREN I DIMMAN som leder mig in i hamn.
Jag vill bara komma in till land.

Dialektmysterier!

Jag blev lite förälskad i Smögen när jag såg Fredrik Lindströms program därifrån. Kanske var det musiken som är hämtad från Brokeback Mountain som gjorde det.
Låt mig få svassa runt på en iskall brygga i den spökstaden vintertid och tjöta med gubbera.

Att orka.

I sann trots-anda har jag börjat argumentera med Sverigedemokrater på Facebook. Länge har jag suckat över dessa förfärliga artiklar och utspel man tvingats läsa, men inte orkat tjafsa. Nu har jag kommit fram till att om det är något man ska lägga sin kraft på, så är det väl det.
Jag finner både utspelen i sig, de som håller med, och mitt eget argumenterande som likvärdigt obehagligt. Men det kan väl vara viktigt att säga att man inte håller med, inte sant?
Så.
Nu gör vi så, mina små strössel.
Vi säger ifrån.
Vänligt men bestämt.
Puss!


Dagens dagens PÅ TAKET!!!!!!!!!!

Brillor: 50 spänn på Statoil.
Skjorta: Jeans.
Tröja: Mammas dra-ris-på-landet-tröja.
Hur ska jag kunna flytta härifrån? Jag trivs alldeles för bra.

Eddie Murphy och Biffen.

Jag har sett den här timman med Eddie Murphy fruktansvärt många gånger. Jag och Biffen, kan varenda replik och den är fortfarande så jävla rolig.
Förutom att överkonsumera denna, så plöjde vi även Sagan om Ringen-triologin och dom tidiga säsongerna av Scrubs.
Biffen berättade häromnatten en fullständigt magisk liten anekdot från Kregerts dop, där själva punchlinen var att den nyfödda mycket väl kan ha döpts till Kuk efter att Biffen kommit sent till kyrkan och slagit i knäet.
Och het är han, utav bara helvete!

Trots!


Spite never sleeps.


Häromdagen läste jag den här artikeln och kom då utsökt att tänka på det här med trots, och saker man kan göra in the name of spite.
Jag och Lasse hamnade i Berlin på slutet av tåglufferiet vi genomförde för några år sedan. Trötta efter att ha tagit nattåget från Amsterdam så traskade vi Friedrichstrasse fram och tillbaka på jakt efter någonstans att sova. När skymningen började inträda och ryggsäckarna kändes tunga som bly så klev vi in på ett 3stjärnigt hotell. Tanten i receptionen synade oss upp och ner, och sade på klassiskt tysk-engelsk-film-dialekt att "This is a bit too expensive for you". Jag och Lasse såg på varandra, det BRANN i hans ögon av irritation, jag vänder mig mot tanten och säger: "Give us a suite".
Detta hade vi ju i praktiken givetvis inte råd med, men i TROTS, så skulle vi tamigfan visa henne.



Sommartåg!

Visst fan är videon smått generande, men vem vill inte sätta sig på morgontåget mot Hollywood!
Om jag bara hade lite pengar.

Årets Statusuppdatering:

"Har för första gången en donut i håret, rätt nöjd. "
Jag skrattade HÖGT för mig själv när jag läste den, och det kan nog ha varit första gången någonsin en sådan känsloyttring har orsakats av en statusrad. FULLSTÄNDIGT JÄVLA MAGISK!
Raden kompletterades givetvis av en bild, på nämnda donut, och hade belönats med glada tillrop och ryggdunk.
Livet är bra jävla vackert ändå.


"Daniel, har du tagit något?"

Haha.
Mina minnen av krogvistelser blir allt mer fragmenterade för varje besök. I natt skedde dock något som inte kommer lämna mig inom någon beskådlig framtid. Den för kvällen nya bekantskapen Frida tar min hand och leder mig ut för en cigarett.
Jag är på ett särdeles glatt humör, slår mig ner på en bänk brevid någon som skrikgråter i en telefon. Jag var PRECIS på väg in för att lätta upp stämningen och vända dennes pågående ångestspiral till något rosaskimrande när Frida lägger sina händer på mina axlar, lutar sig framåt och ser mig djupt i ögonen.
"Daniel, har du tagit något? Jag jobbar med sånt här hela dagarna."
Haha.
It's called the click song by the english.

Leksands IF.

Det är en familjeangelägenhet. Man håller på Leksand i min familj, det är vad man gör.
Jag och min Bror åkte till Örebro i Torsdags, Pappa och Farbror till Leksand idag.
Pappa berättar om när han och Farfar såg matcher på 50talet när matcherna spelades på uterink på Noret(leksandsmål för centrum).
Det är nya spelare, nya generationer. Men samma tröjor, samma bottenlösa förtvivlan och samma svindlande glädje.

Nattens translåt.

Åh, när blåset kommer in. 4 smått magiska minuter följer därpå.

I övrigt.

Åt idag mitt livs bästa gratäng. Och jag gillar gratäng.

Könsord och Opera.

Du vet hur jag skyr det endimensionella och uppenbara. Försök sätta mig i ett fack så kommer jag göra allt för att bända mig loss.
Därför kan jag med glädje delge er att 3 mid-twenty-pojkar som står och skriker könsord på en hockeyläktare kan följa upp det med att avnjuta denna libretto, samtidigt som de så obekanta segerkänslorna sjuder i kroppen.

Gryningsblogg!

Såhär tidigt har jag inte varit uppe på snart 1 år, om jag inte missminner mig. Men det här ständiga springet i tornet gör sömnen direkt omöjlig. 
Och här skrotar man runt, nyduschad och mjuk i kröpp. Är det såhär folk håller på? Tar en orimligt stor frukost. Måste ha en ny bok, GW är avklarad, och den var inget mästerverk på något sätt. 
Känner hur hatet mot HowIMetYourMother-uttrycken ständigt stiger. Awesome, fail, epic, legendary. JAG HATAR DET! Tar en kaka fast klockan är som ett spädbarn, och lugnar ner mig igen.
Går ner i varv.
Går.
Ner.
I.
Varv.

Morgonens kopp på taket!


Reflektion av mellon:

Loreen är jävligt snygg.


Det var det hele.

Gruppens Upplösning.

Grupp M går mot sitt absoluta slut. Mary ska hem till Eskilstuna, Ellinor hoppar av och Sara ska ta sabbats. Kvar står vi. Jag och Johanna. 
Jag hade gladeligen avvarat de få poängs marginal jag har haft, och skänkt till dom om jag kunnat!
Och vem är egentligen jag? Rätt svar får en gestaltande dans.

Årets Namn.

Man tror ju inte att det är sant. I Tornet!!!!
Hassel 2.0

Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0