Robert Lang & Mattias Timander.
Fick dessa smått bedårande hockeykort av Maskinen Simon. Jag fick dom för att det är 2 av mina hjältar, och anledning till att dessa kort har letat sig ut från lådor och källarutrymmen är för att vi köper hockeytröjor, och letade inspiration. Det fanns en tid när hockeykort var våra liv, och min bror brukar med en ÄNNU NÄRVARANDE ilska tala om när jag, ung och dum, ritade med tusch över några sidor med inplastade kort.
The Rävsax that is: trots!
Du vet ju hur det gick sist jag ingick i ett vad med Big Foxy, en högerkrok över örat var resultatet. MEN när jag sitter där i baren(som jag givetvis hamnade i igår) så kunde jag ju inte motstå att sätta mig själv i den där jävla rävsaxen.
Vadet ifråga handlar om hockey, där Big Foxy tror att storfavoriten Pittsburgh ska slå ut Philadelphia i NHL-slutspelet, och jag tror motsatsen. Den som förlorar ska simma 1 kilometer i badhusets bassäng framför ögonen på den andra. Ååååååååååååååh, vad jag vill se Big Foxy komma ut i ett par schyssta shorts och hoppa i det där klorbesudlade vattnet och kämpa sig igenom pensionärer och högstadieelever. Men ja. Det blir väl motsatsen.
Vadet ifråga handlar om hockey, där Big Foxy tror att storfavoriten Pittsburgh ska slå ut Philadelphia i NHL-slutspelet, och jag tror motsatsen. Den som förlorar ska simma 1 kilometer i badhusets bassäng framför ögonen på den andra. Ååååååååååååååh, vad jag vill se Big Foxy komma ut i ett par schyssta shorts och hoppa i det där klorbesudlade vattnet och kämpa sig igenom pensionärer och högstadieelever. Men ja. Det blir väl motsatsen.
John Legend måste ha lyssnat på den här 1 miljon gånger. Rart!
Ibland vill man bara äta marabou och hålla käften.
Inte sant? Och det är själva hålla-käften-delen som är det primära. Herregud, jag blir trött bara av att tänka på min egen sociala briljans den senaste tiden. Jag är som en säljare! Jag vet inte om jag orkar TA IN ännu en barmiljö ikväll och omfamna den varmt och hjärtligt.
Det snöar ju storm och jag känner mig dränerad. En liten, liten smula av mitt fullständiga jag.
Det här supandet.
Mitt nästan vettvilliga drickande börjar ta ut sin rätt. Inte så att jag tror att levern har skrumpnat, jag är bara en smula trött. Jag drar mig till minnes den elevrådsordföranden som på gymnasiet i uppriktig oro funderade kring om man var "klassad som alkoholist om man drack 1 Xider på en Tisdag". Han är idag rik som ett troll, folkpartist och såvitt jag vet född i kostym. Vill ni veta mer om honom kan ni klicka här!
Kanske kan man ta en långsam vinfylla i takt med denna lilla pärla.
Han går nu.
Min far och Holma.
Dagens ungkarlsliv!
En sång för alla karlar som ska ut och köra som om dom var 20 igen.
Filosofi av en klåpare.
Spenderade gryningstimman i skolan med att begrunda bilder med livsvisdomar som dessa, presenterade av en sistatermins-student med lätt kristen underton vars kunnande jag har liten eller ingen respekt för. Runt dessa affischer och tankeexperiment i stil med "är glaset halvfullt", "tänk på dig själv ibland" och andra plattityder skulle vi sedan diskutera och filosofera. Jag försökte döda mig själv genom att stirra intensivt på en projektor och få den att explodera.
Samtidigt så cirkulerade klipp som detta i mitt huvud. Förstod den kristna studenten att det var såhär hon framstod?
Jensa Bergenström.
Den här mannen är på god väg att klättra sig upp bland mina absoluta favoritmänniskor!
Han gråter tamigfan!
Kom igen April!
Kan ni se hur nära det är nu? Sätt mig i en stuga med alkohol och mat och våren har anlänt.
Var ung, var dum, var glad!
Det här är den sista uppgivna knuffen av vintern mina vänner, den kan inte komma åt oss längre. Men som en sårad kärlek så gör den vad den kan för att göra ett sista avtryck!
Nu tar vi våren i steget och tar slagen raka i ryggen, utan förbehåll och beräkningar! Unga, dumma, glada!
Puss!
Nattens skörd.
Ett stycke ring och en lättare yrsel.
Åh Baronen!
Lådvinet är överlägset all annan dryck, eftersom det är så fantastiskt enkelt att förflytta på en pakethållare. Om jag hämningslöst får romantisera bilden av mig själv, vore jag uppklädd som Morgan Freeman, cyklandes på en grusväg med ett lådvin där bak.
Ikväll är det du och jag.
Till sist.
Till sist lyckades min ovana att skicka in tentor innan jag kollat vad jag gjort skjuta mig i foten. En halv sida för långt var eländet, och det brukar vara ett jävla tjat om det inte är rätt och riktigt. Nåväl. Förhoppningsvis är det direkt NJUTBARA innehållet tillräckligt för mitt vanligt svaga G. Eftersom min hjärna är mos vill jag avsluta med en dikt.
Jag vill bo i mitt torn.
Jag vill äta melon.
Jag vill dricka ett glas.
Jag vill bli full som ett as.
Jag sopar rent.
Minnen mannen!
Blomvakt.
Mor och Far strosar runt i Venedig och här sitter jag och muttrar bland blommor som ska vattnas. KONTRASTEN!
Ska dränka dom här jävla pelagonierna.
När?
När kommer egentligen det stora breaket Cesar? När ska dom se vad jag och tydligen Johan Croneman (som jag bestämt tror brukade åka pulka med Plura här istan) ser. Håller ju på en del med utvecklingspsykologi i skolan, men alla dom här etablerade namnen framstår ju som fullständiga klåpare i jämförelse med dig. Det finns inte en stökig tonåring du inte skulle kunna kuva. INTE EN ENDA, SÄGER JAG!
Tsch!
Drömmen om hammocken fortsätter.
Har parallellt med tenteriet reflekterat över hur mycket Mando Diao påminner Mamas & Papas i allmänhet och i synnerhet hur lik sångröst Gustav Norén har med Pappan som sjunger well I got down on my knees och you know the preacher likes the cold.
Övriga plattor jag konsumerat på min LP är Van Morrisons Street Choir, samlingsplatta med Mavis, och Street Legal. Jag behandlar även en tanke om att samla all den musik som valts ut här för eran skull i en generös spellista, men jag är obekväm med tanken att folk kan titta på min spotify. Oklart varför.
Jag skulle vilja klä mig exakt som Morgan Freeman i Nyckeln till Frihet innan jag lägger mig i min hammock på landet. Solblekt vit skjorta, brun smula och en snerandig stilig slips. Det verkar vara omöjligt att hitta, för rimliga priser. Vilket innebär helt jävla gratis.
Once more into the breach, dear friends.
In i tentamenstunneln.
2 månaders kurs ska präntas ner på 10talet pappersark och allt som snurrar i huvudet är att jag skulle vilja köpa en gungstol och en hammock och vara lite lurig.
2 månaders kurs ska präntas ner på 10talet pappersark och allt som snurrar i huvudet är att jag skulle vilja köpa en gungstol och en hammock och vara lite lurig.
En högerkrok på örat.
Av oklar anledning så tänkte jag att lite klassisk pennalism skulle vara en bra kickstart på förfesten hos Big Foxy. Kanske var jag berusad av mina framgångar i lek och spel, och lät övermodet mangla förnuftet. Jag gav mig själv värdelösa odds och om jag förlorade skulle jag få ta emot en första klassens lavett på vänster kind, och om den nya bekantskapen Arvid vann åt mig skulle jag istället få dela ut stryk.
Det hela är en katastrofal idé från min sida, för jag kan inte slå Big Foxy, iallafall inte hårt. En klassisk lose-lose-situation. Big Foxy hade däremot inga som HELST problem med det omvända.
