Gubbe - A Lovestory.
Den nästan löjligt snälla Kakan gav mig denna bok. Hon känner ju uppenbarligen mig och min smak väl. Detta gör mig dock något konfundersam. För är det något jag stör mig på så är det endimensionella människor och att bli placerad i ett fack. Är jag endast en gubb-älskare? Kan man SÄTTA FINGRET på mig så exakt?
Nej, nu får det räcka. Min vurm för gubben är härmed avslutad. Läsningen av denna bok blir punkten för detta leverne.
Och den ska jag njuta av.
Tack!
Så var det.
Jag lyssnade oerhört mycket på en Backstreet Boys-skiva i min ungdom. Detta för att några coola tjejer på lågstadiet hade t-skjortor med dessa pojkar tryckta på bröstet. Det eskalerade så pass att det till och med gjordes ett framträdande i sann små-stjärnorna-anda inför hela skolan.
Om jag inte minns fel så var till den här låten vi skuttade runt. Fokus i dansen låg i att man skulle "get down" vilket innebar lite lätt improviserad breakdance. Och när jag ser den här videon idag så tänker jag att våran koreografi var MINST lika bra.
Och så jag fick en puss av en cool tjej.
Mot Skärgården!
Kan ni känna det?
Hur det blåser lite kallt från havet. KRISPIG luft. Stickade kläder.
Rejäl mat, vin. Kaffe och braskamin.
Spel. Brottning. Musik.
Ha en ljuvlig helg mina vinteräpplen!
Grattis!
Efter några dagars diskussion om det (i mina ögon) obefintliga värdet i diverse idol-covers och R. Kellys hjärta och smärta så fick Ellinor den här powerballaden i present! I ain't got shit on Kelly!
Nämen, titta där! En höst-klyscha!
Jacka: Biege. Fjällräven.
Skjorta: Åhléns Damavdelning. Rutig.
Halsduk: Vintage. Stickad av fattiga barn.
Sopranos & Dårar.
Min kärlek till Sopranos ifrågasattes häromdagen. Bara dårar kan göra det. DÅRAR säger jag!
Det är vackert, fult, roligt, oförutsägbart, magisk musik. Jag känner DJUP irritation så fort jag ser dom i serien man stör sig på, och när jag ser Miami Steve så ler jag per automatik.
Världens kanske bästa serie.
Självdisciplin.
Det där har ju aldrig varit min grej. Gick ner på stan för att hitta ett bord, och återvänder med skivor, kaffe och sprit.
Glas som jag dricker ur kan jag väl hålla i handen, bord är för mjukisar.
Best of Cykel (Ett urval)
1. När jag tvärstannade och den (från en tidigare olycka) trasiga pedalen spetsade mitt ben.
2. När jag totalkvaddade en ny cykel mot en bussdörr på Nygatan.
3. När jag i halkan ramlade med cykeln på Spången och gled över bron.
4. När jag körde ner i diket på Himmelstalund efter en vinterträning.
5. När jag ramlade med cykeln 15 meter från skolan i en vattenpöl och blev sjöblöt.
6. När jag körde på en tom läskburk så att denna fastnade på hjulet och orsakade en tvärnit så att jag flög handlöst ut i korsning.
7. När jag cyklade i bmx-banan i Folkparken och körde in i ett staket.
Dags för en ny cykel!
Sätt fräs.
Tänk om jag kunde springa runt och leka bandy utan att bli svettig. Då skulle jag kunna avstå dusch, vilket jag tycker är ganska tråkigt, även om jag alltid spelar musik på hög volym och har toalettdörren öppen.
Eftersom jag bara spelar oerhört bra musik så antar jag att jag inte stör, utan bara är en stämningshöjare här i tornet.
Bara min och Doktorns soff-flyttar-sketch utanför den fullsatta puben på nedervåningen torde vara tillräckligt för hyllningar och ryggdunkar.
Har bara hört några grannar en gång, och då spelade dom Elvis vilket jag kan leva med. Även om det var In The Ghetto vilket är hans i särklass sämsta låt.
I natt får dom smaka på soul.
That must be what it's all about
Satan. Norrköping sträcker på sig. Fabriker i mina fibrer!
Går runt och nynnar och ler som om jag vore kär men det är jag inte. Men man är alltid som mest bekväm som olycklig kär i ingen speciell, som Virtanens fina bok heter. Om jag nu läst den, kanske bara läste den om hur han brände stålars på börsen. Jag skrev ett mejl till honom någongång när jag trodde att jag ville bli journalist och frågade något i stil med "är det värt det". Minns inte vad han svarade, men säkert något snillrikt.
Som ett snille bör.
Och jag, en lyckligt olycklig liten idiot!
Hej mina hotshots!
I natt var mitt huvud på De Berömdas Aveny och idag så är jag tillbaka Nerför Floden.
Bra kväll! Bra Fredrik! Bra Danne!
Ett trauma.
När jag arbetade på hamburgeriet Max, så var jag en gång tvungen att tala om för en gäst att denne inte var välkommen längre. Gästen var en djupt schizofren, tiggande tant med obefintlig hygien.
En tid senare frågade en gäst om denna tant, det visade sig att gästen var hennes son, och han erbjöd sig att betala för att hon skulle få vistas där ibland. Han var orolig och jag var helt mållös och skämdes.
Idag så berättade en som driver RIA, ett hem för utslagna här i stan, om denna tant, och att hon till sist blivit intagen på psyket. Nu var hon ute igen, och mådde enligt uppgift bättre.
Och det är ju bra. Ett trauma att lägga till handlingarna.
Åh, köttbullen.
I natt önskar jag mig att den gode hyresvärden skall genomföra den ommålning som är beslutad så att jag med gott mod kan flytta in mitt piano och skriksjunga. Jag har mängder med mästerverk i fingertopparna!
Och idag har jag gjort mina världsberömda köttbullar. Ett "JA" som svar på frågan "Gillar du köttbullar?" är idag det viktigaste för att bli min kompis.
Det var väl det hele.
Världens kanske fulaste band.
Sexualundervisning.
Jag kommer ihåg första gången jag hade sexualundervisning. Det var i högstadiet, då jag gick i en fotbollsklass med 95% killar. Den stackaren som höll i det hette Malin, var ca 22 år, gick lärarutbildning och det var en av de första lektionerna hon någonsin hållit i.
Vilken jävla marddröm, jag tror aldrig att jag har sett en mer generad människa i hela mitt liv. Hon hade redan efter 5 av de 60 schemalagda minuterna ett ILLRÖTT ansikte. Och vi testeronstinna tonårspojkar var mycket roade av situationen och gjorde detta till ett regelrätt litet helvete.
Hon var ett lamm kastad till vargarna.
Kvällens vin, fotboll och riktiga ljus!
Idag pratade en söt pensionär om vikten av att vara aktiv och träffa människor när man blir gammal och pensionerad. Då tänkte jag; hur ska det gå för dig Daniel, hur ska det gå?
Men SKIT i det nu, för vin och fotboll avnjuts med fördel ensam!
Mys-Danne!
Saker man kan säga i ett omklädningsrum för att framkalla obekväm stämning:
Eftersom många av mina trogna läsare är kvinnor, tänkte jag ge en inblick i det förfärliga härliga som är ett manligt omklädningsrum. Jag gillar ju att leka lite med den milda homofobin som verkar i dessa rum, med små diskreta medel. Exempelvis:
Någon säger: "Fan jag har glömt handduken. Jag som gillar att duscha." Säg: "Jag gillar att bada".
Detta kan verka helt harmlöst för många utomstående, men det faller inte in i den jargong som råder i sådana situationer. Troliga reaktioner är nervösa skratt eller frågande tystnader.
Man måste göra det diskret, inte för tydligt, då kommer det bara skrattas bort helt utan vidare reflektion.
Exempelvis: "Jag brukade gilla tutte, nu älskar jag kuk" är INTE en fras som kommer orsaka önskad reaktion.
Nej, välj då hellre en subtilare framtoning.
"Lady Gaga har en otrolig röst!".
Njut av de kalla kårarna som sprider sig.
Håll till godo.
Totti 10.
För första gången på väldigt länge, så måste jag ta på mig min Romatröja efter ett derby. För det vet ni väl, mina hallon, att det är i förlusten som man är en riktig supporter?
Alla kan ju gå runt och heja och vara glad när man vinner. Men eftersom jag är un grande tifosi di Roma, så är jag vinröd och orange imorgon. Som Harry Potter!!!!!!!!!!!!!
Tips på Söndagsaktivitet!
Gå på pensionärsdans på Nordiska Museet i Stockholm. Väldigt roligt, väldigt trevligt, väldigt sött.
Lyckliga gamla par, som dansar omkring på ett stort golv i en enorm sal. Några står nästan still sådär som sådana som bara har ögon för varandra gör i filmer, medans några springer omkring som dagisbarn.
En gubbe glider runt golvet som Fred Astaire och en är lite mer folkparkssvettig i stilen.
Trivsel!
Godmorgon Söndag!
Du vaknar. Under soffbordet ser du en pizzakartong med cigarettfimpar och prillor. Bomullsmun.
Den vita skjortan är rödfläckad, nacken värker av en natt i onaturlig ställning. Solstrålarna låter som starwars-sablar i huvudet.
Du vinglar till när du reser dig, yrseln är påtaglig. Du kliver på en kapsyl på vägen ut i köket, och knäna skakar när du lutar dig över diskhon som är fylld av burkar. Vatten direkt ur kranen.
2 Ipren, tillbaka till sängen.
GODMORGON SÖNDAG!
Dagens fnissiga fredagsfest!
Men nog borde detta ha varit soundtracket till föregående inlägg.
Flickor.
Alla flickor som jag gillat och som också gillat mig har varit tämligen fantastiska. Det är konstigt. Man ska väl ha ett riktigt jävla psyk någonstans i bagaget? Det har inte jag.
Det pendlar mellan snällingar och regelrätta helgon. Och inte fan beror det på mig, för jag har kontakten med så få av dom. Ser mig inte heller som så särskilt trevlig eller snäll.
Det kanske bara är för att jag inte låter mig golvas av något annat än det allra bästa.
Jag kommer ihåg hur du gav ett fyllo en cigarett, tände den med dina händer kupade runt hennes.
Jag kommer ihåg hur du grät över att han inte älskade dig hos mig.
Jag kommer ihåg hur du blev genuint förvånad när människor var elaka, för du tror alltid gott om alla.
Ni.
Bara det allra bästa.
Som jag älskar ditt folk-souliga 70-tal. Gubbjävel.
Kvällens Ambar. Morgondagens Målning. Och Ambar.
Välkommen till Finspång!
Det tog ungefär 20 minuter.
Tjilli-villi-vippen FAIK FAIK FAIK!
Jag var fotbollsspelare.
Från mitt fönster ser jag konstgräsplanen.
Ser nästan idrottshallen i Ektorp och fritidsgården, ser Parken. Från taket som nog är högsta punkten i staden så ser jag Himmelstalundsfältet och Bollspelaren. Ser elljusspåren, ser skidbackarna, ser bänkarna och ribbstolarna. Jag hör visselpipor. Jag ser balansplattor, ser ett omklädningsrumrum fyllt av små, små svarta gummibitar.
Hör det konstanta, dova ljudet av ventilationssystem som håller bolltält uppe. Gnisslande läten från torra sulor mot plastgolv. Surret från lysrör.
I ungefär 5 år så var det här, där jag var. Jag var fotbollsspelare, varken mer eller mindre. Varje dag, varje kväll.
När jag ser på ljuset som faller på konstgräset så saknar jag inget av den jag var.
Världens bästa bootleg.
Bruce Springsteen i New Jersey 1978. Passaic Night.
Jag hade den här konserten på min ipod, och jag lyssnade på den fler gånger än vad som kan räknas som hälsosamt. Sedan raderade jag all musik där för att jag tröttnade på den, och la in ny.
Den här låten är vad jag saknar allra mest.
Knäckande, knäckande bra.
När han skriker ut den delen av låten som inte är med på skivan, för en flicka som man tänker sig står där i publiken, och hans röst är så stark att det blir rundgång i instrumenten, så blir det världens bästa liveframträdande.
Sov gott mina maränger!
Doktor Anton.
Det här är, på många sätt, den märkligaste människan jag känner. Det finns ingen som följer hans tankemönster, just när jag tror att jag vet vad Doktorn tänker, så säger han något som är fullständigt obegripligt.
Han är helt oförmögen att vara seriös, han är chef fast han vill vara snickare, han älskar musik fast han är OFATTBART tondöv, han ser att "han är bäst på allt" som sin största svaghet.
Nåväl.
När vi genomför våra små projekt så slutar det allt som oftast i katastrofer. Allt ifrån soppatorsk till bränt kött. Men det är nästan alltid, väldigt, väldigt roligt.
Gruppen!
Nästan kusligt harmonisk! Bara jag som är lite skeptisk, förstås.
Dagens dagens!
Som ni har väntat!
Kavaj: Mörkblå.
T-skjorta: Röd. Kungsgatans Kebab.
Ansikte: Ovårdat. Facial anyone.........................................................
Jag hoppas att jag inte kommer tänka på dig när jag är gammal men så kommer det antagligen bli.
Idag har jag läst en bok från pärm till pärm. Den heter Den Oslagbara, den handlade inte som man kan tro om mig, utan om Maria Carlshamre som fick otroligt mycket stryk av sin man. Bra bok, sorglig och stark och välskriven och bra. Statistik i den säger att ca 30% av alla kvinnor i Sverige har upplevt våld från män. Blä.
Hur som helst, det var en skoluppgift att göra detta, det känns behagligt. Speciellt när man kan göra det i sin nya gamla DUX-soffa och med Simon&Garfunkel och John Denver rullandes i LP-spelaren.
"Den där jävla Ida, det var mycket bättre när Lena satt där"
Idag har en mycket karismatisk hantverkare förgyllt min morgon. Byxor med oräkneligt antal fickor, begynnande flint, snabbkäftad som om han druckit 15 koppar kolsvart kaffe och insvept i en intensiv cigarettdoft.
Han skulle laga en kran som tydligen läkte, men när han hade skruvat ett tag så gick det inte att laga för att den var trasig. Det lät lite märkligt tyckte jag. Det är väl det som är trasigt som ska lagas? Eller?
Sedan fick jag lystra till tvättäkta arbetarjargong över telefon med citatet i rubriken som en av godbitarna. Den där jävla Ida var tydligen ett närmast OGREPPBART problem. Och chefen var ju förstås ALLTID ledig. Det vanliga.
Nåväl. Det ska iallafall målas om. GÖTT!
Haha.
Morgonens madrass och tömda flyttkartonger.
SE hur jag ler mot er mina smultron!
När Söt-Johan blev Stjärt-Johan.
Jag hade laddat hela dagen.
Vi skulle spela fotboll. Fast på låtsas, alltså genom ett tv-spel. Jag och Söt-Johan i kamp till döden. Jag var beredd att gå över lik för att stå som segrare.
Och så satt vi där, i varsin soffa. Jag drack läsk, man måste hålla vätskenivån i schack för att inte tappa koncentrationsförmågan. Jag fick en bra start! Den första matchen var en promenadseger, det brukar vara så när vi spelar, och sedan brukar allt gå åt helvete för min del allt eftersom tiden går.
Just den här kvällen låg det dock något annat i luften, jag hade självförtroende, mina små digitala figurer hade en swagger som skrek seger. Jag vann även nästa match, innan Johan reducerade.
Svordomar och glädjetjut utstöttes i ett ursinnigt tempo, knytnävar knöts och slogs i bord, hånfulla pekningar haglade.
Vi var framme vid förlängningen i den AVGÖRANDE matchen. Spänningen är nästan kuslig, det är en knut i magen och ingen vill göra några misstag. Då händer det.
Jag får straff.
Jag.
Får.
Straff.
Jag skickar fram min favoritspelare Yussi till straffpunkten. Sätter jag straffen är vinsten min. Då har jag den i min hand.
Yussi stegar fram mot bollen, jag tänker sätta den i höger kryss, och DÅ.
Då.
Då gör Söt-Johan det oförlåtliga. Han pausar spelet. Rytmen i straffen försvinner helt, Yussi missar, Söt-Johan kontrar med sitt Aston Villa och gör mål.
Jag lägger ner kontrollen stilla på bordet och lämnar lägenheten utan att yttra ett ord.
Så, mina barn, så gick det till när Stjärt-Johan kom till världen.
Frossa.
Idag har jag konsumerat 4 fotbollsmatcher. Och på INTET SÄTT, är det deprimerande! För det kan man göra om man är kille och inte ser det som ett problem att sitta still.
Från och med i morgon BÖR jag bo i ett torn. Det känns passande för en Riddare av Romantiken, inte sant?
Oktober kommer bli bra. Bra Daniel!
Söndagens sträck-på-dig-sång!
Höstsolens promenadplattor!
Carole King - Tapestry.
Cat Stevens - Tea for the Tillerman.
När ni ser mig gå runt looking fabulous med ett fånigt leende på läpparna så bör ni veta att det är det här jag lyssnar på. SÅ STÖR INTE! Jag AVSKYR att ta av mig mina hörlurar när jag har ett spänstigt steg och det är sol och jag vill väl fan inte säga hur jag mår, så nu säger jag det. Jag mår BRA. Jag vet inte om jag ska "ut", jag flyttar snart, och ja du är säkert välkommen. Bra så?
Nakenkalas!
Tänkte slå ett slag för nakenheten på fest. Inget, INGET säger jag, skapar en så festlig och samtidigt obekväm stämning som att vistas mycket lättklädd på ett kalas.
Är du på en fest som inte riktigt verkar vilja ta fart, tag då en långdusch med ett par glas tillgängliga, helst med öppen dörr och gå sedan ut och mingla med höftskynke. Jag har länge utövat denna praktik, och kan med värme rekommendera den.
Se så glada dom är!
